Ur boken Rudbeck Studier
Den heliga Apollostaden är alltså Uppsala gudarnas och konungarnas heliga säte,
som enligt många vittnesbörd i forna tider var hela NORDENS HUVUDSTAD..
(Dom gräver upp mer och mer i Gamla Uppsala med förklaring mystiskt
kultcentrum ,idioter!)
Att flertalet av stadens invånare voro citterspelare och i heliga sånger
prisade gudens bragder som Diodorus berättar är icke ägnat förvåna.
Intet folk var mera faller för musik och poesi än Nordborna,vilkas skalder
efter vad Tacticus och Caesar förtälja besjungo gudar och hjältar i dikter som
vid högtidliga tillfällen föreddrogs än med ,än utan beledsagning av cittra.
Ännu idag lever detta musikaliska sinne kvar hos våra folk.
Man kan ej inträda i den fattigaste bondes
koja utan att där finna en cittra ett "monochordium" en "lyra" eller något
annat musikinstrument.
Nästan alla äro strängaspelare.Orpheus den störste sångaren var av gotisk stam.
Den grekiske historikerns upplysningar om de urgamla förbindelserna
mellan hyperboreer och hellener bestryka i blott vad alla våra historiekällor
berätta. I anslutning till berättelsen om hellenernas med grekiska inskriptioner
försedda offergåvor anmärker han (Johannus Magnus)
att våra runor och de grekiska bokstäverna voro ett och detsamma.
För Abaris genom vilken den redan i den gemensama härstamningen från Japhet
grundade vännskapen och frändskapen med grekerna förnyades. har Stierhielm
(han är bra)
-Lixom Bureus - -Lixom Skogsrud-ett alldeles särskilt intresse..
Några sidor fram..
En alldeles särskild uppmärksamhet förtjänar i denna berättelse Diodorus uppgift att
mellan vart och ett av gudens besök förgår en period av 19 år som grekerna
kallar storår. Tydligen är här fråga om den nittonåriga måncykeln som
Diodorus på ett annat ställe i sitt historieverk kallar Metons år (
detta var jag inne på i början när jag höll på med runstenarna,
nu är jag totalt övertygad då jag kan räkna ut detta "fenomen" oxå)
I den lärda litteraturen har Stiernhielm studerat detta kalendariska begrepp som
uppgives blivit infört i tideräkningen av atenaren Meton på 400 fkr..
(det är ännu längre tillbaka och detta fenomen kommer ifrån Norden)
vilket gjort den upptäckten att nymåne inträffar vart 19 år på samma dag.
Varje år i den metoniska måncykel har sitt
ordningsnummer eller gyllental från 1-19 varvid
gyllentalet 1 tilldelas varje år då nymåne infaller på nyårsdagen.
I dessa Diodorus ord om det nittonåriga storåret ligger ett nytt kriterium
på sanningen om hans berättelse. Ty vi se på våra runkalendarier ,finna vi där
icke blott årets alla dagar men även måncykelns gyllental betecknade med en
särskild runserie (runalfabetets 16 tecken jämte 3 tilläggsrunor) varigenom
man kan avläsa när månens nytändning ar inträffa under vart och ett av
periodens år.
Allt ifrån äldsta tider har sålunda vår bondebefolkning lika väl som vår adel
och vårt prästerskap haft kunskap om denna måncykel och kännt konsten att i
förväg beräkna infallande nymåne och rörligahelgdagar.
Innan den Julianska kalendern ,genom kristendomen infördes hade vi i Norden
vår egen kalender att bestämma årliga högtider.
För att visa riktigheten i detta påståenden meddelar Stierhielm ur en som han säger
,i rikets arkiv förvarad runkalender de 19 gyllentalsrunorna och deras betydelse
.Ett särskilt intresse knyter sig här med de ord som står att läsa i kalendariet
efter den 19onde runan..Belgbunden,Thor;Tå sägs av gamul saga Wisja mannum
oc tidapröwarom;at Odin beter sina Hestar i Belgbunden.
Märklig och överraskande är samständigheten mellan Diodorus Siculus berättelse o
m denna det svenska gamla runkalerders utsago.
Hur skall man nu förklara denna märkvärdiga överenstämmelse mellan vår
runstavs gyllental och grekernas metonska måncykel.
Har denna kunskap först uppstått hos oss? Svar ja
