tisdag 19 juli 2016

Dopfuntar


(Dopfunt från Tensta kyrka)

Fram till slutet av 1800 talet hade  prästerna fria händer att kassera
vad de inte tyckte om,varvid mycket utmärkt kyrkokonst hamnat 
hos privatpersoner.
Det var inte heller ovanligt att man rev kyrkor för att materialet
skulle användas till en herrgård och blev då inventarierna i husvilla..

Dopfuntar..
Dopfunten är kyrkans viktigaste föremål,och lyckligtvis finns inte 
så mycket gamla sådana (från romansk tid ) bevarade i våra kyrkor.
Underligt nog har dessa funtar kunnat återfinnas runt om i landet,
och om man har tur kan man fortforande spåra upp enstaka dopfuntar.
En dopfunt av granit är inte lätt att förstöra.
När en kyrka har rivits,hör det ofta till det som undgått ödeläggningen,
och har kanske slutat som en vattenho eller något annat mindre kyrkligt.


(Vattenho? Lunda)

Det finns tom ex på en präst med dålig smak när det gällde kyrklig konst
som i slutet av förra årundradet låtit föra bort en romansk dopfunt från 
kyrkan,emedan han  föredrog en fabriksgjuten bronsfunt..


(Dopfuntet från Näs är ett bland dom  enstaka  träfunt" som finns bevarat
av icke kristerlig typ,)

Hos en antikhandlare på Själland kunde man för några år sedan se 
inte mindre än 12 dopfuntar som man hade köpt upp av bönderna i 
trakter,där funtarna användst som svinhoar eller blomsurnor på terrassen.
Under den första kristna tiden användes inte dopfuntar.
Då kunde man endast bli döpt i biskopskyrkorna,och för 
denna akt var dopkapell(baptiserier)
inredda med stora bassänger i golvet.
Senare fick emellertid prästerna befogenhet att förätta dop..
(satans hycklare)
Naturligtvis kunde man inte ha bassänger i småkyrkorna.
Därför använde man dopfuntar i vilka dom stackars barnen och folket döptes i.
Ursprungligen doppades det nakna spädbarnet 3 ggr i dopvattnet och
 därpå följdes en längre cermoni varunder barnet smordes..


I botten av de flesta gamla dopfuntar finns ett avloppshål för dopvattnet.
Då de vigda vattnet enligt tidens uppfattning inte fick föras ut ur kyrkan,
lät man det sila ner i marken ur funten.
I många gamla kyrkor finns lämningar av brunnar,varifrån man tog vattnet 
för rituella  handlingar för att inte hämta det i "världen"..
(Ur boken Antikviteter från När och fjärran av Gorm Benzon)
(Bilderna är mina däremot)

Min tur:
Inte fan gräver du ut brunnar med klart vatten för att "kasta" ner
 pengar eller "offra"
man grävde brunnar i dom gamla kyrkorna för att man skulle ha 
vatten inne..Hallå??