Den här är en av mina favoritstenar,en stor pjäs.
Står i en skogsdunge ,hittades söndersprängd i åkern.
I anknytning till denna sten ligger Koöhögen,Vaxtunas
enorma "gravfält"
samt 2 till och gamla vägen..
Jag kom på mig själv när jag satt och ritade av denna
att jag grät.Och ni ska få se varför..
Så här ser det ut när jag ritar av en runsten.
Jag fyller i allt,varenda rispa,strek,prick..Rubbet..
Men eran sanna natur jag så tydligt ser
Namnen må ni ändra och budskapen likaså
Eran typ har vi sett både komma och gå
Min tur
