Upplänningarnas kulturinsats av Ragnar Simonssson
från Upplands fornminnestidskrift 1923
Ära åt de många goda och trogna medarbetarna i det gemensama
verket som voro onämnda medan de levde, och äro glömda när
de äro döda!
De sådde där vi skörda,de röjde där vi bygga.
Vi taga säkerligen miste om vi tro att denna avlägsna tids människor
voro så ofantligt olika oss: det är en illusion beroende på de materiella
villkorens omvandling.
Ett livskraftigt folk förblir sig själv likt i förändringen
; några århundraden är ingen lång tid i ett folks liv-redan en individ
fyller ju under ett normalt liv den drygaste delen av ett sekel.
och tänka vi så.komma
Upplandsbönderna och Upplands lagens tid oss betydligt
närmare: Vi skulle helt visst förstå dem rätt bra om de stodo upp igen.
Känslan i ett folk förblir i stort sett sådan som naturen skapat den,
men om det goda och starka , innersluter ej till slut ändå skall försvagas
och deras kraft förtagas
fodras , att bevara medvetandet och det tillkommandes enhet i ett folks liv.
Förlorar ett folk känslan av denna enhet då famlar det liksom i blindo
och riskerar att komma bort från sin rätta väg..
