Ur Upplands Runinskrifter
Litteratur : B 84, I, 403. M. Aschaneus, F b o s. 62, F b 18 s.
15; J. Bureus, F a 6 s. 70 (Bureus), 96
(Aschaneus), 163 ^Rhezelius), F a 5 n:r 104, F a 1 s. 26; J.
Peringskiöld, Monumenta 3, bl. 189; N. E. Brocman,
Sagan
om Ingwar Widtfarne (1762), s. 107; UFT b. 4 (1875), s. 22;
E. Brate och S. Bngge, Kunverser (i: ATS 10), s. 89 f.;
O. von Friesen,
Upplands runstenar (1913\ s. 12, 51; S. Lindqvist,
Jarlabankesläktens minnesmärken (i: Nordiska
arkeologmötet i Stockholm 1922\ s. 130 f.
Jo jag har läst allt..Seriöst alltså..
Ur Upplands Runinskrifter
I Fresta har man
tydligen med stor förkärlek använt runstenar som
byggnadsmaterial. Man har därvid knappast
dragit sig för att tillgripa
utsocknes stenar såsom god pris, om de blott utan större svårighet
kunde
forslas fram till byggplatsen. Jarlabanke-stenen var ur denna synpunkt
förträfflig; den
kunde fylla en stor plats i kyrkoväggen.
Att placera inskriften synlig, fäste man väl annars
icke så stor vikt vid;
två av runstenarna i Fresta kyrka (U 255 och U 260) ha i varje fall blivit
lagda så, att ristningarna kunnat förbli helt fördolda till evärdlig tid
Ur upplands Runinskrifter
Var Fresta-stenen ursprungligen har stått är icke bekant.
Aschaneus uppger, att dess första
plats, »som aiment menas»,
skulle ha varit på den stora högen söder om kyrkan,
»vid Kyrkio-ängesfiällen». Där fanns ännu, säger han, en
stenlagd bro och märken efter en gammal väg.
Allmänna vägen gick på 1600-talet på södra sidan
av kyrkogården, icke såsom nu på norra sidan.
Denna väg kom sedan fram
vid bron nedanför Fresta gård, varför den gamla sträckningen
av
vägen blott betydde, att den gick förbi kyrkan på en
annan sida än nu.
Med »Kyrkioängesfiällen»
åsyftar Aschaneus säkerligen den s. k.
Djäknefjällen i Sanda, som hade tillhört Fresta
kyrka men vid denna tid
gått förlorad. Om den fördes många strider och tvistigheter, för vilka
fil. mag. Göran Strömbeck har redogjort i en uppsats i Fresta kyrkoarkiv.
Var ängsfjällen har
legat, och därmed också stenbron och högen, som
Aschaneus talar om, kan f. n. ej exakt angivas.
Och när man då åker runt som jag gör ,läser om stenarnas förödelse
samt letar reda på deras ursprungsplats osv..
Då lär man sig..
Och när det kommer till Aschaneus så badar jag hellre
i helvetet med Heinrich Himler 1000 ggr om
än att dela moln med Marin Laurentii Aschaneus..
