Ur Andra delen 3dje häftet
Ristningen har tydligen redan på 1600 talet varit mycket svårläst.
Detta framgår av de båda från starkt avvikande läsningar som finns bevarade.
Sannolikt har ristaren funnit ytan mindre duglig och därför undvikit den.
Ristningen är djupt huggen och tydlig.Det är därför förvånande att i det
i Rasmus Ludvigssons relation säges att stenen var "platt vnött".
Möjligen beror det helt enkelt på att han inte kunnat tyda runskriften.
I själva verket är runstensfragmentens ristning bättre bevarad än kröningstenarnas,
som numera är mycket svårlästa och delvis helt förstörd.
Mitt favoritcitat ur Upplandsruninskrifter:
"Den långa slingan ger icke någon språklig mening.Ristaren
upprepar meningslösa
runföljder,vilkas emellertid är uppenbart.
Det är tydligt att runorna för honom icke ha någon språklig
uppgift utan endast dekorativt syfte
Nån som hört talas om runalender??
Dom fanns visserligen i trä samt ristade på ben..
Märkligt hur dom passar in i osammanhängande
ornamentaliskt rappakalja??
Vad sägs om lite enkel matematik??
Ristningen är skadad genom flagring,några spår som skulle ha kunnat tillhöra
första namnet,går icke att upptäcka.
Osv
