måndag 23 januari 2017

Eskil

Ur boken Södermanland ett bildverk.

När vi första gången står på fast traditionsgrund om Eskils
leverne på Rekarne så är det när munkarna i
johanniterklostrer i Tuna börjar kalla orten för Eskils-Tuna
(första kända gången 1266)
Ett sådant namn är en ofrånkomlig historieskrivning,som berättar
oss en grundviktig sak.
St:Eskils namn har ganska snart knutits till orten och det lilla
som kan utläsas av Biskop Brynolfs officium,kan sedan kopplas
samman med den imständigheten att St:Eskil
varit en märkesman för  hela den viktiga Tunabygden

(Pausa nu och fundera lite på textens innehåll)

Vad säger då officiet?
Den helige Sigfrid lämnade någon gång i början av 1000 talet
sitt ärkebiskopsäte i England och for med kaplan och frände Eskil
till Sverige.

Kung Inge regerade där och Eskil valdes med konungen och
 alla andras samtycke till
"biskop över dem delen som kallas Nordanskog"
 och han invigdes högtidligen av den Helige Sigfrid.

Av hans förkunnelse uppväcktes många till tro och begynte
 att bygga helgedomar,
nedriva avgydatempel och nedhugga de lundar,
vari de trogna förut framburit
 hedniska offer under barbariska former..

(Seriöst det står så i boken)

Hedningarna hade emellertid fördrivit kun Inge och satt Blottsven
på tronen,Biskopen residerade av allt att döma vid Fors kyrka
men drog till Strängnäs där en offerfest pågick.

"Och stående orädd mitt ibland dem,anklagade han dem.
för att de i glömska av Herre sin skapare hembjöd offer åt djävlar
istället för Gud"

Hedningarna smädade biskopens ord,men han bad till Gud om ett under
som under ett stort dunder förstörde de hedniska offeraltarna,
men på biskopen föll intet regn.
Då vredgades hedningarna och en spåman vid namn Spåbodde slog hans
huvud med en sten,och en annan högg honom med ett svärd eller en yxa.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar