Den veckan som funnits i Norden före kristendomens
införande har inte varit den julianska kalenderns artificiella
vecka utan en sjudagars vecka som varit inpassad i månvarven
med behövliga skottdagar..
Det som jag finner så märkligt är att ingen ens har försökt
att förstå innebörden med detta.
Ett lysande tragiskt exempel på detta är forskarnas urmjölkade
gissningslekar angående runstavarnas kalender "runor".
Dom runstavar som hittats har även haft den julianska kalendern
"inristad" varpå det hela har fallerat återigen .
Sen har man "gissat" och tolkat efter olika stifts datum och helgondagar
varpå man blivit förvirrad då dessa "förkastade" dagar sk "olyksdagar"
som inte består i "den Gode Bengt" eller Eskil, istället har
blivit rättade då Upplänningarna återigen inte ens har kunnat rista in en
vettig kalendersticka .
Men just de förutsättningar för den julianska kalendern
som saknades utanförde antika stadssamhällerna,
skapade nu den kristna kyrkan med sin
minutiöst genomförda organisation,som sträckte sig ut till varje
undanskymd bygd och till varje enskild individ.
Med sitt stränga sabbatsbud och sina överallt uppväxande kyrkor
både krävde och gav den kunskap om den kristna veckans gång.
Varje söndag var arbetsfri då skulle man istället samlas till en allmän
g udstjänst Skulle den enskilde församlingsmedlemmen glömma sig,
fick han en påminelse av klockringningen eller av
menigheten på väg till kyrkan.
Ur Södermanlands kyrkobalk
"Nu skola bönder komma till kyrkan ,prästen är skyldig att påbjuda helgdagar och
festdagar.Påbjuder präst och glömmer bonden ,vare han till tre marker saker,
han bötar två till biskopen och en till prästen.
Glömmer prästen och påbjuder ej för bönderna,bötar han 3 marker,
2 till biskopen och 1 till bönderna"
