fredag 28 oktober 2016

hvitavadum/Hwita Wadum

Utrycket hvitavadum förekommer på ytterligare 5 Uppländska runstenar
U365,L118 Håga,Bondkyrko sn L235 Tensta kyrka L326 Torsätra Västra Ryds sn
L709 Amnö Veckholms sn

Det utförligaste bidraget lämnar N.R Brocman som i kapitlet
"stenar över folk som dött i hwitawad",¨
Det är icke mycke länge sedan som detta ord Hwitawad ,vilket på åtskilliga
runstenar läses,sålunda först blev uttyt,som skulle därmed något ställe
vara betecknat,varnäst
en del svenskar antagligen fallit för sina fiender som eljest omkommit.

N.H Sjöborg diskuterar uttrycket ingående i sin
Inledning till Kännedom af Fädderneslandets Antiquiteter 1797
"Då det på månge runstenar nämnes att minnesmärket är efter en som dött
i Hwita Wadum,har man trott att detta varit ett ställe,eller ett fältslag
stått, och efter detta har man med mer och mindre rimlighet sökt i både
Sverige ,Danmark och Norge.
Rätta beydelsen är denna..

Sedan en hedning under öppen himmel i rinnande vatten blivit döpt,kläddes han
av den som stått fadder i hwita kläder.
Detta kallades att klädas i hwita Wadum och skulle vara en förebild 
av helgelse och rening.

Det är av stort intresse att på 6 Uppländska runstenar finna omtalade män som ha
dött i hwitawadum.Uttrycket tillhör missionstiden,en kort begränsad tid då
det var vanligt att människor inför döden togo det avgörande beslutet att gå från
hedendom till kristendom.
Då de anhöriga ha funnit angeläget att i minnesinskrifterna omtala detta,vittnar det
om att de i själva högt värdesatt dopet och att sålunda kristendomen har gjort
djupt intryck på dem..(Jag kokar av vrede)

Rimbert i Vita Anskarii berättar om de nordiska nyomvända i Slesvig
"Och medan mångo som däro blevo döpta,levde kvar efter dopet dock en oräknelig
mängd som i din vita dopdräkt därifrån steg till himlarnas rike.HALLÅ?
Ty de togo gärna korsets tecken för att få undervisning och därigenom tillstånd
att gå in i kyrkan och vara närvarande vid de heliga handlingarna,men de uppsköto
anammandet av dopet,i det ansågo det vara en fördel att bli döpt vid livets slut
för att ,renande genom frälsningens bad,ofördröjligen kunna utan fläck och besmittelse
ingå genom det eviga livets portar,
Det fanns också hos dem många av sjukdom plågade som när de sågo,att de
förgöves offrat till avgrundare för sitt tillfrisknande,och när deras närmaste uppgåvo
hoppet om dem togo sin tillflykt till Herrens barmhärtighet och lovade att bli
kristna,när de tillkallat prästen och undfått dopets nåd,blevo de genast genom Guds
hjälp helbrägda.Så växte på denna plats Guds förbarmande nåd och en stor mängd
av folket blev omvänd till tron på Herren.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar