söndag 7 maj 2017

Gravfält 52:1 Markim Vallentuna,Uppland


Skäres av landsväg N-S och brukningsväg Ö-V
åkerkant i S begränsningen ,brukningsväg i NV

Gravfält 110-160*140 m N-S
Bestående av 95 fornlämningar
Dessa utgörs av ca 69 runda stensättningar
1 domaring
7 kvadratiska stenkretsar
12 resta eller kantställda stenar
5 klumpformiga stenar
och 1 hålväg


Varför har man gjort ett "gravfält" på det här viset?
Det ligger i anknytning till detta ett större inne i skogen,
samt ett på andra sidan åkern i backen,
och 2 till inne i skogen åt andra hållet.
Gamla vägen till Lunda gick från denna 
bild ca 200 meter åt höger längst med
berget.


Jag fattar inte.
Vad är detta för slags gravfält?
Det enda fyndet som finns registrerat här är
ett avslaget kärl av harts.


Sen går det en enorm utgrävning på ena sidan där det även ligger
ett stenrör den "utschakrade" gropen,den anknyts
 ihop med "hålvägen" som slutar
rakt i åkern
.Det finns även en större "bautasten" men den står under en gran,
sen kommer ytterligare en större "grop" i utkanten .
Sedan ligger ett djupare dike längst med granskogen 
in mot jaktstugan och den äldre vägen .


Att mäta stenar vid ett förstört gammalt gravfält är en 
snurrig och förvirrad sysselsättning jag roar mig med.
Då allt annat är plundrat så står stenarna kvar..Inte sant.
Sådant man inte pratar om annat än "mystisk kultförklaring"
Dom här måtten mellan stenarna är oerhört uträknade.



Under granen ligger en större "Klumpsten" jag använde mig av den
som "fast uträkningpunkt".
Måtten vart exakta hela vägen runt.
Dom 2 och 2 stenarna som ligger så här har ca 8 meters avstånd emellan
från stenen inne i granen går det 5 m till en av 2 och 2 stenarna.
Här har man alltså suttit på en varsin sten och "haft ting".
Seriöst är det den enda förklaringen ni kan komma med?