Krön och S-sluttning av tämligen flack
grusig moränrygg
Skogsmark "äldre hygge)
Det här är ett trevligt ställe som jag och pappa brukade
promenera till.
Men idag fick jag med 9 åringen som var
måttligt road av att leta stenrösen med sin moster.
Det enda som jag har att förlita mig på är
en rapport från 1978 då detta ställe inventerades.
Detta stora ställe är mer eller mindre uppätet av
skogen och blivit övergivet
Ingen skulle idag se att detta varit ett sådant stort
gravfält.
.
Beståendes enlig RAÄ av
3 rösen
ca 144 runda stensättningar
2 kvadratiska stensättningar
1 tresidig stensättning
samt 50 resta stenar
Den tresidiga stensättningen har 11 meter i sidorna
i ösö hörnet finns en kantsten.
Dom resta stenarna är 0,3 till 1,3 meter
minst 10 är omkullfalna och flera är avslagna.
Flera står enligt rapporten i rader,grupperingar
särskilt i norra delens högsta parti
Ett par av dom resta stenarna är omkullfalna
De övriga stenkretsarna är 5-8 m i sida
och består av 4 eller mer kanställda eller klumpformiga stenar ?
Ett stort antal stenar är mu mycket otydliga pga markyta
och vetegation.
Och då är det snart 50 år sedan rapporten skrevs med tanke
på hur det ser ut idag.
Det jag funderar på är placeringen av röserna.
Dom ligger längst ner i sluttningen på Västra sidan.
Även den fyrkantiga ,trekantiga och dom utspridda stenarna
följer inte den vanliga strukturen men endå så
är stensättningarna här i samma storlek
och form i ett enhetligt mönster med vad
som skall finnas på en sådan här plats.
Det andra röset ligger några meter ifrån.
Och sedan fortsätter gravfälten i samma storlek och form
mot Lunda.
Här på åsen ligger även en fyrkantig stensättning.
Och dryga fågelvägen nån kilometer har vi Säteringen.
Det tar aldrig slut.
Och en liten snabbvisit till U344 en av mina
favoristenar då dess tolkning i UR är under
all kritik.
Sen är den väldigt kul då den är spegelvänd
här och där vilket mer eller mindre
idiotförklaras i vanlig ordning i UR.
Jag känner mig som titeln till Strindbergs opera.
Då jag inte kan få något grepp om detta men endå
inte kan släppa det utan fortsätter mina vandringar
år ut och år in.
