Maskinen började frambringa behoven i stället
för att tillfredställa dem.
Därmed började också innerst inne den världskris,
som vi nu genomlever.
Uppfinningar som inte alls angår oss.
Men det låg i industriidkarnas intresse att
inbilla oss att vi inte kunde umbära oss deras
produkter.Den ena bekvämligheten och anordningen
efter den andra fick namn och rykte som oumbärlig.
Mest omfattande allmänt den åsikten,att fabrikanterna
bättre än vi själva vet ,vad vi egentligen behöver.
Allteftersom de konstlade behoven ökats i antal,
har också olusten och vantrivseln ökats hos de
moderna människorna. Man sliter ut sig i förtid
för att skaffa det,som man mycket väl kan undvara.
Man plågas av ängslan över att icke kunna få njuta
av allt som den nya tiden bjuder.
Man plågas av fruktan att förlora allt det ,som man
med svett och möda förvärvat sig och såsom betraktas
som oumbärligt.
Och ju flera behov man fått desto svårare har det blivit
att tillfredställa dem alla.
Ur Berättelser ur min levnad
av Vilhelm Moberg
