Min avritning
Ur Västmanlands runinskrifter;
Runstenen står rest på Anundshögsområdet,
45 m SSÖ om Anundshögen, 20 m NNV om stora landsvägen.
Runstenens plats är utmärkt på Geologiska kartbladet »Skultuna».
Vs 13 står mitt i en rad av fjorton
bautastenar, resta invid norra
kanten av en gammal väg. Runstenen, bautastensraden och v
ägbanken utgöra
utan tvivel tillsammans ett vägmonument.
Anläggningen torde kunna betecknas som vårt lands ståtligaste
»runstensbro».
Sen kollar jag naturligtvis vad "mina gubbar" skrivit om stenen.
Min tur,...
Vad ska detta föreställa då ?
Här är varken drakar/ormar eller något kors..
En "tidigt kristen ristad totempåle" ?!
Knappast..Så vad sjutton är det då?
Ornamentiken har jag hittat liknande på några
"obetydliga "stenar i Östergötland..
Som vanligt så börjar jag alltid med att rita av stenens
"ljudvärden" samt vad runologerna tolkar som ett i vilket
jag tolkar som en tillhörande slags gruppering
av stenen..
Min avritning av endast" N-runorna"
och var dom är placerade på stenen..
Ur Västmanlands runinskrifter
O. Grau (1754): »En stor sandås sträcker sig ifrån
söder til norr igenom
socknen ... öster om denna
sandåsen, et stycke i söder ifrån Kyrkan brede wid
landswägen, som går ifrån
Wästerås åt Upsala,
i skilnaden emellan Tible och Långby ägor, är en stor
och ansenlig grafhög, Amunda
eller Anunda hög kallad ...
Söder om högen ligger en sten omkull.»
Sen kan man ju se hur dom andra stora högarna
ligger placerade i Uppland,
tror du det har något gemensamt?
Eller har man bara
- ja men här ser ut som en bra plats att gräva en
9 m hög och 64-68 m i diameter stor hög.
Knappast..
Boktips
A.Toms Megalitich Sites in Britain
En riktigt hardcorebok för er som vill lära er
om sådant som "ingen vet något om".
Jag ritar alltså av varenda runa var för sig..
Då kan man se hur många dom är,
hur dom är placerade på stenen osv..
Ur Västmanlands runinskrifter
»Utgifvarens antiqvariska verksamhet under sommaren
1874» behandlar Dybeck Vs 13 och dess omgivning med
viss utförlighet: »Jag närmade mig den ännu i sitt
förfall
vördnadsbjudande gamle Anundshögen och fann, till icke ringa
bedröfvelse, de väldiga stensättningar,
hvilka äro vid högen och
i hans närmaste omgifning än ytterligare skadade ... Omkring sextio
steg söder ut
från högen är å jämn mark — en vret, hörande till
Långbys furirboställe — den präktige runsten, hvilken
... redan
1600 var 'kullfallen' och så förblef ända till 1861, då jag för en dryg
summa, till hvilken jag af egna
ringa tillgångar tillsköt 30 R:dr, lät resa
honom på ny och kostsam stengrund å samma ställe.
Dom här strecken är oerhört intressanta,
jag kan tyvärr inte se något som helst
sk "alfabetiskt runsystem" i detta.
»Folkvid reste alla dessa stenar efter sin son
Heden, Anunds broder. Vred högg runorna.»
Den långa raden av bautastenar, i vilkens mitt Vs 13 står,
framgrävdes och restes år 1961. I samband
med dessa arbeten
konstaterades, att runstenen vid resningen år 1860 hade flyttats
1,5 m åt S från sin ursprungliga plats. Detta förklarar, att Vs 13
numera något bryter stenarnas eljest i stort sett raka linje.
Sen när jag har alla "runor" för sig kan jag
med alla mina lager titta fram och tillbaka,
ihop om någon annan logisk förklaring.
Hur många tror du ens har försökt ?
Förutom jag då..