Igår fick vi beskåda en fantastisk regnbåge.
Den var dubbel till och med.
Det kom ett riktigt skyfall och dom här nya stormbyarna
börjar bli riktigt otäcka.
Om inte min skorsten hade lagats i fjol hade den
garanterat ha blivit tagen av nordanvinden.
Jag frågade syrrans femåring hur en regnbåge
blir till vilket förklarades med att om det är
mörkt på ena sidan av himlen och ljust på den andra
då kan det bli regnbåge.
Det finns hopp med andra ord.
Det här är sådant som JIS och New Age kulturen kan
plädera om i timmar om vilken "portal" eller magiska strålar
som öppnar det och det chakrat .
Men visst får jag ge dom lite credit eftersom dessa
religiösa sekter får mig att tända till.
Och just nu går jag på ren automatik.
Pappas amaryllis han fick för två år sedan blommar för fullt.
Pappas pelargoner har blivit en manisk sysselsättning
som jag vårdar varje dag utöver all annan odling
som nu tar upp all min tid.
Och såklart mina djur.
En sak ska ni ha klart för er att
tiden läker INTE under några som helst
omständigheter
sår .Det blir inte heller bättre vilket många gärna
vill påpeka visst i välmående omtanke men säg hellre
intenting då.
Och att säga -ja men du får komma ihåg alla bra stunder
ni haft du och din pappa är den värsta kommentaren.
Därför träffar jag ingen längre annat än familjen,
umgås inte med någon och lämnar sällan gården.
I och försig gjorde jag inte det tidigare heller annat
än när jag ska till något gravfält men endå.
Inte ens UR kan hjälpa mig då den under årens lopp
varit en daglig rutin att bläddra och sortera i.
Jag kan inte göra någonting för att få pappa tillbaka.
