Pappa och jag börjar alltid dagen med en kram.
Vi äter alltid frukost lunch och middag varje dag.
När jag gått vilse i skogen kommer han alltid och tutar.
När vi är ute och åker drar han alltid mig tillbaka
eftersom jag sitter med pannan i bilrutan.
Jag har aldrig firat något utan pappa.
När jag pratar runstenar pratar pappa om högtalare.
Jag har ingen anledning att tro på någon Gud
eftersom jag har min pappa.
Han kan allt.
Det enda pappa inte kan,det kan jag.
Jag hittar alltid skruvdragaren eller bilnycklarna.
När pappa och jag rycker ihop vilket händer en hel
brukar vi alltid skratta åt det.
Jag är lika förvirrad som pappa
vi kallar det förvärrad förvirring.
Jag kan inte hitta mina egna grejer
men jag kan hitta pappas.
Vad är det för "minnen" jag ska ta vara på ?
Vilken vardag ska jag leva med ?
Vilken "sorg" beklagar du?
Jag har så många att välja mellan
mormor,min älskade morbror Rolf
Mange som jag varit kär i sedan jag var 12 ?
Pappa ?
Hur ska jag sörja pappa då ?
Jag vill inte komma ihåg några bra stunder .
Jag vill ha tillbaka min pappa.
Jag vet hur en "sorgprocess" fungerar
min har pågått i 14 år.
Men det här är något helt annat.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Inget funkar.
Ingenting.
Vad ska jag göra ?
