Runsistaren Öpir-En monografi av Marit Åhlen
Har jag lånat på bibblan igen.
Nu är jag så insnöad i
"den runologiska grammatiken" som tyvärr bara blir
snurrigare och snurrigare.
Att läsa en sida ur Upplands runinskrifter kan ta mig
flera veckor .Då jag tar allt bokstavligt.
Men när man "studerar " runor och runstenar och gång på gång
får förklaringen att runristaren som ristade stenen har gjort
fel då det inte kan tolkas med det anlagda runologiska alfabetet.
Borde ingen under alla dessa år tänkt tanken
"- Är det kanske inte den runologiska tolkningen som är fel?"
Ur boken
"Släktskapsordet bönda (ack) tecknas buana en stavning som är
helt främmande för Öpir.Förutom att han här har mot sin vana
skulle ha utelämnat t-runan,skulle han också ha gjort avsteg
från att ,som i alla belägg från de signerade inskrifterna,konsekvent
använda o-runan och inte u-runan.
Ordet förekommer 7 gånger..
Det gånger tecknas det bonta en gång boanta.."
(Han har alltså ristat ett främmande ord fel 7 ggr? tycker du
det låter logiskt??)
För att inte tala om den "ortografiska dialekten" som används flitigt
i förklaringar.
Runorna har varit "universiella" i hela Norden ,endå så skiljer
det markant på hur man "språkades och pratade"på runstenarna.
En riktig klassiker på hur man" försvunnit i sitt alfabet" är
Jag önskar att jag slapp denna teori som hela tiden gnager i min själ.
I Seminghundrahärad som har mest runstenar i landet sammanlangt 87 st,
är 33 inskrifter felristade enligt Upplands runinskrifter..
(Jag går igenom allt igen för att se så jag icke gått i cirklar,
nu skriver jag varenda sten som är felristad för att få det hela
svart på vitt,tom "min sten"
klagas det på så nu är jag på krigsstigen mer än vanligt)
Dags att vakna upp nu..
