Ur Upplands runinskrifter:
Inskriften innehåller ett intressant ristningsfel
16-19 "litu" har kommit in för tidigt.Ristaren har sedan upptäckt
att han glömt det ena namnet och han nödgas därför tillhugga
20-28 uk-hulmlis.
Därefter fortsätter han med ett nytt finit verb 29-33 kenpu
formleringen har därför sålunda blivit felaktig..
Återigen har den legendariske "öpir" haft "problem" med
att rista runor .
Att den runologiska tolkningen som varat i några sekler är
åt helvete fel har man aldrig ifrågasatt någonsin annat än
"runtolkares expertutlåtanden emellan"..
Nu får det vara slut på den här soppan..
Sm 101 Nöbbelsjöholm
De fåtaliga exemplen
kunna bero på felristning.
Att dylika h-skrivningar i början p å ord före vokal kunna vara
resultat av ett försök
till ljudanalys är dock ej uteslutet.
Vid emfatisk artikulation under inskriftens utarbetande kan
ristaren h a
tyckt sig höra en aspiration i början a v ordet.
U354 Lunda kyrka
Inskriften har 2 tydliga felristningar i 19-23 arisa
ha de båda första runorna blivit omkastade för raisa
och ett sk har blivit felhugget efter 73 h istället för denna
runa..
Favoritförklaringarna nu jag stör mig på är när tex
u343 "bruket av o-runan för nasalerat a"
och senare heter det
u358
22-31 sialv-botar o-runan betecknar ett långt O-ljud..
Så nu går jag igenom alla stenar ifrån Seminghundra härad igen
som har grammatiska felristningar av sådana stora proportioner
att runologerna helt enkelt bytt "ljud och bokstav" för att
få ihop det ..Därav har hela stenens betydelse från början
blivit något helt annat..
