Dagens första stopp ner mot Götene var
ett stort gravfält i Glanshammar.
Det ligger i vanlig ordning längst
en ås uppdelat i 3 sektioner.
Det är alltid lika kul och lärorikt att besöta ett nytt gravfält.
Hur har dom placerat dom resta stenarna här ?
Vart ligger röserna? Vart har dom satt den
och den stensättningen
osv.Oftast följer dessa "ås gravfält"
samma planering och placering
är inte det "märkligt" ?
Oavsett om det ligger långt ner i skåne ,
i Halland,Småland,Uppland
eller här så har man följt samma struktur.
Hur lång tror du den här traditionen varit i landet ?
Återigen så är detta inga små stenar .
Detsamma gäller dom resta stenarna och dess
former.Det är noga utvalt ingeting är slumpmässigt.
Och framför allt är det inte magiskt eller har något
med "energier" att göra.
Jag hatar dessa mediala förmågor
som utnyttjar gravfälten i deras ologiska fantasier.
Och det värsta ordet jag vet som är ett av deras
favoritutryck är "kraftplats".
Giriga spåkärringar med hybris ,ta era mediciner
och åldras med värdighet och lämna dessa platser ifred.
Det är inte era.
Att "se det som ingen annan ser" är inte vetenskap
det är psykos på ren svenska.
Håll er till kammakargatan och lämna dessa
platser ifred.
Hur som helst tillbaka till gravfältet
så ligger det som sagt på en riktigt brant sluttning.
Treudden var imponerande och låg precis intill
kanten av en stor grusgrop.
Och jag är inte en av er som tror att "leylines" korsar eller
går igenom. Det är samma trams som "energi pundarna".
Varenda sten dom ser "alstrar kratfulla energier" ,
som sagt deras ordförråd sträcker sig lika långt som smurfspråket.
Och deras "fantasi " är lika enformigt som allt annat dom gör.
Mer än så långt sträcker sig inte deras ockulta magiska egenskaper.
På andra sidan tornade ett stort stenröse.
Utsikten mot treudden från stenröset.
Och mot andra sidan fortsätter det.
hästhage och så började det regna.
Men hit ska jag garanterat åka tillbaka till och fortsätta neråt.