Jag var på min älskade ås i förrgår.
En ide kan inte tänkas hemma och så
var det några mått som skulle konrolleras.
Här står stenarna i par om tre,vinklade och med specifika
avstånd emot varandra.Det är inte på några
som helst omständigheter "magskt" utan planerat,mätt och placerat.
Här finns "inga uppstigna mästare från Atlantis" tyvärr, inga "energier"
däremot finns det kor,och en nyfiken kalv som jag hade hack i häl.
Så från dessa par till dom som står längst bort är det 76 meter .
Jag mätte avstånden emellan alla dessa par..igen.
Det går inte att "hitta på" hur gärna ni än vill få det
till "magiska ritualer som bara du kan se".
Om man tar bort alla era fantasitolkningar och
ser det som det är,så är det enda logiska att göra
att mäta upp allt som går att se.
Då börjar man se regler,avstånd,planeringen .
Så svårt är det inte.
Däremot varför är fel fråga att haka upp sig på.
Det har jag gjort i många år innan jag börja mäta.
Då det är så packat och tätt så börjar jag med parstenarna,går raka linjer till nästa,
streckar upp i meter i min antecningsbok,sedan börjar jag med
nästa sten som ligger på samma linje,
och igår var planen att börja mäta in dom rektangulära stensättningarna.
Sen finns det olika stilar på dom rektangulära,som denna med "Lite mindre stenar",men
allt ligger snyggt och prydligt,strukturerat.Såsmåningom när
jag har en ordentlig översiktskarta så
kanske poletten trillar ner.
Än så länge har jag inte beräknat höjdläge,vinklar,azimut och sådant.
Men jag har en teori,inget fritolkas bara för att det ska passa.
Sådan är inte jag.
Sen analysera landskapet,terrängen.Då den nedersta delen är det
sand.Nu syns det tydligt då en del träd har fallit.
Och det är gryten vid en del högar tex.
Sen på åsen är det smågrus.
Enkla observationer,inget avancerat.
Men mitt nyfikna sällskap blev lite för närgången så
jag fick avbryta.Men varje gång mäter jag något nytt.
Alltid något att upptäcka efter 10 år här.
