I Olof Rudbecks verk finns den här tredelade
kalendern avritad.
Även Nils Lithberg har observerat den i sitt kompendium om kalendern.
Han har även "rättat till" dagarna som är fel osv.
Sådant stör jag mig på.
Om en "forskare" inte kan få ihop sina teorier så skyller man på
att det är magiskt,mystiskt eller felristat.
Formen och designen på en kalender med runologiska tecken som denna
sticker ut ,teckning eller ej så är den intressant för en insnöad
kalendernörd som mig.
Därav bryter jag ner allt i lager för att försöka se hur den var konstruerad.
Jag utgår inte från computus ,utan vill se själv vad jag kan komma
fram till.
Dom här utplacerade prickarna förbryllar mig.
Dom sk dagrunorna i varje ben är 123, 120 och 119
som i varje ben består av en runsekvens på 7 runor.
Denna sekvens av 7 runor blir 17 veckor och 18 på tredje benet.
Att rista en sådan här kalender för dekorativa syften har jag oerhört
svårt att tro eller gå med på.
Sen färgkodar jag allt ,en liten "komihågteknik" som
funkar för mig.Lättare att räkna också.
Och nummrerar,men jag provade att numrera var ben för sig,
och inte som ett 365 dels år.
Jag har gjort det med men som sagt så sticker denna
"design" ut i kalendarisk stil.
Samma sak med den undre runraden "gyllentalen" som är olika
i varje ben samt ligger utspridda och inte jämnt fördelade.
I varje ben förekommer även "ringrunan" 4 ggr per ben.
Och i första benet där bryter dagrunorna med två likadana vid 28-29 runan
samt en prick emellan.Mycket intressant.
Ett sofistikerat mnemoniskt system,det är inte dekorativ,felristat
eller slumpmässigt.
Om någon bara hade velat rista en gyllentalskalender hade en rak stav varit
mycket enklare.Här har någon valt en form som delar året i tre delar,
placerar sekvenser olika i varje del och ändå verkar följa interna regler.
Om ett mönster bara uppstår därför att kalendern är tredelad,då är det sannpolikt
avsiktligt.
Och visst hatten av till Lithberg,hans bok använder jag dagligen utöver
Svenska Slag.
Insnöad även i Slaget vid Breintenfield av någon konstig anledning.
Läser korrespondensen mellan Gustav Horn
och Axel Oxenstierna .Man har sina favoriter.
(respekt endå för Wallenstein)
