Nu är det hårt.Jag plöjer kartor på Lantmäteriet.

Den här kartan är från 1707 och visar Runsa.

Det är inte många århundraden som skiljer från idag .

Jag betar av socken för socken,letar gårdar vilket

är så intressant eftersom det är så stora avstånd emellan.

Man kan ju inte annat än börja undra.

Jag har som sagt stenkoll på det mesta inom mina trakter.

Imorgon ska jag ut och leta gränsmärken,trestenarör i skogarna.

Karta över Almare-Stäket från 1731.

Sen alla åkermarkers indelning och vad dom brukar,vad för jordtyp

det är guld .

Brunnskärret Lunda

 På Lantmännens historiska kartor kan man hitta mycket intressanta

kartor.På bara några 100 år har det hänt mycket,man behöver inte gå

längre ner än så.

Igår när jag kollade på kartor över Lunda området (alla såklart)

fastnade jag för en specifik.

År 1786 10 Augusti avmättes det sk Brunnskärret.

Som ägdes och skulle uppodlas av Baron C.G Dankwardt.

(Har gogglat och spårat upp allt om denna baron och släkt i arkiven

appropå Sigridsholm )

Storlek enligt kartan från Lantmännen var det på 16 7/8 tunnland

alltså ca 8-9 hektar.

1 tunnland = 0,493 h 

så

16,875x0,493 = 8,3 h 

ca 11 fotbollsplaner

Så vart sjutton i Lunda socken har detta Brunnskärr legat?

Det ligger mitt i Arlanda.

Kättsta Husby-Ärlingshundra

 

Nu är "gravfälts säsongen" igång.

Imorse besökte jag detta gravfält som är utav större karaktär.

Finns en fältrapport från 1979.

Småkuperad hagmark.

Härifrån ser man rakt över till Husby-Ärlingshundra kyrka.

Gravfält beståendes av

10 högar

ca 115 runda stensättningar eller närmast runda

4 rektangulära stensättningar

och en treudd.

Här var det stora stensättningar,mycket imponerande.

En av dom rektangulära stensättningarna.

Treudden letade jag på ett bra tag.

Den ska ha 15 meter insvängda sidor.

Ska tillbaka imorgon om vädret är bättre och leta.

Det här är ett stort område,finns 2 mindre gravfält en bit bort.

Sen är hela området fullt med stensträngar som såklart

ska inspekteras.

Broborg

 

Det finns stenrösen,och sedan som sagt stenrösen.

Mitt absoluta  favorit röse utan tvekan är detta som

 finns nedanför Broborg.

Nedanför på andra sidan ligger detta som jag står i.

Sånna här stora rösen på "stora gravfält" i Uppland,

ligger alltid i par.

Även dom "gravfält" som finns i skogarna,samma struktur.

Ur boken Hantverk till Kunglig ära

som jag satt och bläddra i häromkvällen.

Undra om det var dom som Strindberg tänkte på när han skrev

Hemsöborna.

 

"Hard work pays off,dreams come true .Bad times dont last,but bad guys do"

 Att Runologin ofta låter runtexter tolkningsmässigt passas in  i fornsvenska

mönster har två konsekvenser.

1. Språkmodell blir tolkningsram

När runor är oklara använder man fornsvenskans grammatik 

och  ljudregler för att avgöra vad en runföljd "borde vara"

istället för vad som stått där.

2. Historiskt språk blir bevis

Runologin använder i praktiken fornsvenska,lågtyska,isländska etc

som målform snarare än att se runtexten som ett eget 

självständigt källmaterial med egen fonologi.

Detta står i kontrast till neutral translitterering  som bara återger vad

runorna faktiskt visar.

Då kan man titta tex på hur runor borde tolkas oberoende av fornsvenska?

Hur fornsvenska regler och runornas ljudvärde inte alltid överenstämmer?

Eller göra en jämförelse mellan runinskrifternas fonetik och fornsvenska

fonologiska system ?

Men det har ni väl redan gjort.

Och jag är bara en "glad amatör" trots allt.

Jag är verkligen trögfattad som inte ens kan förstå en

enkel translitterering i UR .

(Citat från Razor Ramone)

 Ur boken

Silverskatter från Svensk Stormaktstid

 s126

Sveriges äldsta kända mästerstyckekanna.

Rund,konisk,stark bukig,profilierad,

fotlös.Dekor av vertikala knäckar.

Nedtill fält med driven och ciselerad dekor av

Ovidii metamorfoser i låg relief.

Scenerna visar bland annat Venus och Adonis

samt Apollo och Daphne.

Däremellan beraindekor mot mattpunsad fond.

Kannans övre del med fält av symentriska 

bandornament mot punsad botten.

Lågt ansatt gjuten pip avslutad med ett drakhuvud.

Fällbar hank med rikt profilierat grepp av ebenholts.

Vid fästet maskaroner mot punsad botten.

Fasetterad lockknopp.

Sannolikt ursprungligen med rechaud.

Snyggt.