Hur en människa över huvudtaget lärde sig omvandla naturens rytmer till en algoritm
1.Observation
Alla börjar med att man ser att vissa händelser återkommer
Nymånen kommer tillbaka
Fullmånen kommer tillbaka
Solen återvänder till samma punkt på horistonten
Förmörkelser verkar återkomma
Till en början finns ingen matematik bara igenkänning.
2. Mönster
Efter många generationers observationer upptäcker man att vissa
kombinationer återkommer
Ex: ca 19 år -nästan samma månfaser vid samma årstid (meton)
ca 18 år -Liknande förmörkelse (Saros)
Ett enormt steg man börjar tänka i cykler istället för enskilda händelser
3.Tal
Sedan börjar man uttrycka mönster i heltal
Inte 29:53 dygn utan 235 mån = 19 år
Enklare att arbeta med och här föds matematiken
4.Algoritm
När talen finns kan man skapa regler
Ex: var 3:e år läggs en månad till
eller enligt bestämt schema eller efter en viss restklass
Nu behöver man inte observera himlen varje dag man kan beräkna.
Efter många generationer kan du bygga mycket avancerade astronomiska
tabeller/system.
5.Analog modell
Nu kommer handen,abakus,tavlan,kugghjulet
Det är inte astronomin,det är gränsnittet mellan människan och matematiken.
Handen blir en fysisk representation av algoritmen.En cykel kan representeras
av ett ändligt antal tillstånd.
Idag orienterar vi i ett linjärt system av datum och klockslag.
I forntiden levde man i cykler.
En av mina principer jag är stenhård med är
"Regler kan återupptäckas utan att man redan känner till svaren"
(jag är lite Scaliger inspirerad)