Att Runologin ofta låter runtexter tolkningsmässigt passas in i fornsvenska
mönster har två konsekvenser.
1. Språkmodell blir tolkningsram
När runor är oklara använder man fornsvenskans grammatik
och ljudregler för att avgöra vad en runföljd "borde vara"
istället för vad som stått där.
2. Historiskt språk blir bevis
Runologin använder i praktiken fornsvenska,lågtyska,isländska etc
som målform snarare än att se runtexten som ett eget
självständigt källmaterial med egen fonologi.
Detta står i kontrast till neutral translitterering som bara återger vad
runorna faktiskt visar.
Då kan man titta tex på hur runor borde tolkas oberoende av fornsvenska?
Hur fornsvenska regler och runornas ljudvärde inte alltid överenstämmer?
Eller göra en jämförelse mellan runinskrifternas fonetik och fornsvenska
fonologiska system ?
Men det har ni väl redan gjort.
Och jag är bara en "glad amatör" trots allt.
Jag är verkligen trögfattad som inte ens kan förstå en
enkel translitterering i UR .
(Citat från Razor Ramone)
