Skepptuna

Skepptunas mäktiga torn är verkligen en

prakt att se.

Jag gillar dom kyrkor vilket i Uppland inte är många som

man kan se stenarna.

Idag fick jag även möjligheten att gå in en sväng.

Det var några år sedan jag var här inne.

Den här lilla stenen gav mig en ny ryckning i vänsterögat.

En liten detalj som jag ska ägna mig åt

resten av kvällen medans svenska folket sitter dramför

dumburkarna.

När jag går in i en kyrka så går jag i tystnad och vördnad.

Jag är ej kristen eller har "uppstigna mästare" från Atlantis

som genom sina utvalda damer "förmedlar" sina 

absurda och dåligt påhittade historier om

"leylines",drakenergier eller vad dom nu försöker brodera ut

för att fiska pengar av sina "nyandliga" medlemmar.

(jag hatar dagens new age rörelse mer än vita servetter)

Jag åker runt till kyrkor för jag gillar arkitekturen

dom präktiga vapensköldarnas hantverk

adelsätternas gigantiska gravstenar och dess

utformade ornament

och för att jag vet att mina idoler varit här och

beskådat samma sak fast några sekler tidigare.

Precisions hantverk i att rada stenar på flera ton i spikraka

rader meter efter meter.

wow..

Så vad är det fär valv vi har här då ?

Det ser ut som vadstenastjärna den fyrauddiga

stjärnan med dom enkla kryssvalvens diagonalribba som grund

eller hur?

Sen brukar jag kolla vilka andra kyrkor som har samma lika.

Sen kollar jag såklart på målningarna.

Hur den här restaureringen gått till och genomförst

utan någon anmärkelse är förvånandsvärt.

Eftersom jag fotar allt har jag under året byggt upp

min egen lilla databas i min sk "Stehnopedia"

där jag kan kolla upp allt som har med kyrkorna och dess

inventarier osv.

Vilka andra kyrkor i Uppland har samma dopfunt osv?

Sen har jag en hel del av Sigurd Curmans böcker

och dom jag inte har finns numera på nätet.

Den här mässingstaken var den enda som stack ut med

nån dekoration.Väldigt likt dom som dinglar

i Vallentuna kyrka inte sannt?

En av mina favoritstenar i vad jag kallar

"ledingestenarna" samma som finns  i

Orkesta,Fresta,Olunda osv.

Men baksidan på den här irriterar mig.

Jag har börjat ta med mig ritblocket numera vilket

är väldigt intressant att se hur jag med en enkel penna

ritar av det jag ser.

Och väldigt roligt faktiskt jag ritar med både höger

och vänster hand.

Min syrras ungar har börjat med geocahing vilket

passar mig utmärkt eftersom dom flesta sånna där

cachar ligger oftast vid gravfält,naturreservat eller kyrkor.

Så när dom letar kryddburkar letar jag stensättningar.

Gravfält vid Tratten

bestående enligt Raä av

1 hög 

6 runda stensättningar

På andra sidan en bit bort ligger en stor treudd på

en åkerplätt i anknytning till vivelsta sjön.

Sen har ett sådär någorlunda stort gravfält legat

 mitt i vägen vid Husby i svängen

mot Kimsta.

Imorgon ska jag leta efter en stor stensättning jag missat inne

i skogen.Ska bli intressant eftersom den ligger lite "off".

Husby-Långhundra

(den gamla sjön uppenbarar sig i översvämningarna)

Enda gången jag lämnar gården är när det

ska hämtas ungar på tisdagar.

Men idag vart jag uttvingad men åt rätt håll.

Min favoritväg i Uppland är såklart väg 77.

På andra sidan ligger hönsgärde och som ni

ser på bilden tagen i farten ligger vattennivån

högre än vanligt.

Alla diken är överfulla även här ute hos oss.

Att skönja den gamla sjöns forna prakt får en

att fundera lite extra.

Sen fick jag se min älskade ås som jag nog ska

ta en tur till i helgen i hopp om att det smält ner så

jag kan ta mig upp iallafall..

Stenstudier

 U212 är en utav dom berömda Jarlabanken stenarna.

Enligt UR eller Rickard (en av mina idoler) låg den som

tröskelsten i vapenhuset ,och när den revs efter en åskeld

doldes den.

Rickard skriver att året därpå 1860 var alla runstenar förstörda.

Fyrtiofem år senare  alltså 1905 hittades den i samband med

 nya gravgrävningar.

Stenens ornamentik består av 2 runormar  kopplade nertill

deras huvuden korsar inte varandra som u356 stenarna.

Upptill är svansarna kopplade med någon slags ..?

Och i mitten en kompassros som sitter fast med huvuderna

nertill.

Att jag skriver kompassros är för att om du försöker rita av

detta "kors" är det lättast att göra så som man gör när man ritar

en kompass.

(min avritning av U 212 a och b)

(Upplands runinskrifter avritade i min runstenspärm

med den "allmäna tolkningen på baksidan))

Denna ornamentik och utförande

 har jag hittat 15 st i Uppland men då är några lite modifierade

och U127 som inte har något "kors" är ändå med i spelet-

Sedan kan man titta på var dessa stenar med samma ornamentik står .

Vi ska se.

Och då ser det ut så här där stenarna som har samma

ornamentik som U212 står och fortsätter

via Håbo-tibble mot Enköping.

Sen kan man kolla vidare och se vad mer som står i närheten

bara för att då jag inte på något sätt tror att stenarna är kristna

eller är ristade av "tidigt kristna Upplänningar" utan att dom

stått här långt innan ni kom och förstörde allt.

Hur dom stod i samband med stora resta stenar gravfält tex..

Eller gamla bynamn som finns /funnits.

Jag samlar tex på Ubby namn i Uppland.

Samt ortnamn som Herresta,Vallby,Hammarby 

 sånt som återkommer

här och var som fångar mitt vänsteröga.

Men tillbaka till stenen och dess komplicerade släkthistoria.

Vallentuna kyrka

 

Jag var inne i Vallentuna kyrka för ett tag sedan.

Skulle lämna några nycklar till Mattiasgården eftersom det skulle komma

så många till pappas begravningsfika fick dom lov att vara här istället.

Det hade varit så storslaget som pappa ville.

Eddie sjöng,Hayati sjöng,Darry sjöng,stallbröderna stod med fanor, foltk stod 

i gångarna.

Jag var den enda som inte gick.

Jag hade inte klarat av det då hade jag stannat kvar med pappa.

Hur som helst ville jag kolla skicket på U212

Som är i lika dåligt skick som alla andra runstenar i Uppland.

Katastrof med andra ord.

Vet ej om dom sprutat denna med etanol som dom gjort

med U337 bla. den är i ännu värre skick.

Andra sidan.

Att ta sig in i denna invecklade "Jarlabankens" familjeträd

är inget man gör bara sådär.

Eller att ni ens utgår ifrån något annat än vad

 som står på wikipedia.

Men sen kommer en sån där stofil som jag som dessutom är

en "aspis" som går igenom allt ordagrant. 

Så med andra ord ta ingen diskussion med mig om du 

inte är påläst.

Och jag är inte "fantasilös" bara för att jag hatar det spirituella.

Jag spelar PTCG (Palkia /Blastboise) och fick en Magic lek av syrran i julas.

(men den har jag inte fått igång än mycket kort men spelar Paladin såklart)

Sen har jag syrrans fyraåring som roar mig med enhörningar

och mylittle ponnys.

Så om man nu ska lära sig någonting om runstenar

så måste man försöka tänka lite själv.

Samt inte bara välja ut några stenar utan man måste ha 

alla stenar i åtanke.

Vilket jag kan pga min aspberger/adhd.

Det som stör mig helt klart är stenarnas sk "stavnings problem".

Samma sten har alltså på varsin sida två olika stavningar..

Har "dialekten " skiljts så mycket med andra ord?

Låter det logiskt tycker du?

Om man ristat 11 runstenar till samma person borde man inte

ha haft koll på stavning,grammatik eller "ljudanalys" ?

Familjeförhållanden?

Vart stenen skulle stå för "passerande" ?

Sen att stamträdet då blivit till två släkten då man tolkat

nya namn efter att ha spikat den första släktträdet borde 

väl också få en att ....vänta lite nu...

Men icke..

Allt förklaras bord enligt ljudanalyser,difftonger,

och ristarens oförmåga att stava rätt ..

Men visst för nöjets skull kan jag roa er med dessa 11 stenar.

Igen.

Vi får se hur jag mår.

Det går upp och ner .

Speciellt när jag inte kan hitta pappa på gården då blir

jag ledsen igen.

Ur Sveriger Runinskrifter

SÖ 189 är utförd av en klåpare som icke har behörskat skrivkonsten

ordentligt

SÖ 235 Inskriften som även innehåller tecken som icke voro vanliga runor

ger ingen språklig mening

SÖ 365 Träkors Tydligen  att ristaren försökt imitera runinskrift

ehuru de förvirrande teckenformerna ådalägga att han icke har

behärskat vare sig latinsk bokskrift eller runalfabet

SM 7 Bristfärdig ljudanalys hos ristarna

Runristarna över hela Norden liksom de följande tidens

skrivare tycks ha haft en viss svårighet att använda h-tecknet rätt

SM 25 ingen språklig mening .Inskriften lyder "iag mapr"

alltså verkliga ord men utan någon mening.

SM 55 Den ger ingen verklig mening men har en viss likhet med

en verklig runinskrift

SM 83 obegriplig runföljd

VG 97 Ett sådant ristningsfel som icke behöver ha sin grund i talspråket

utan i ristarens ljudanalys,förekommer förhållandes ofta mellan

uddljudande konstant

U747 ingen sammanhängande skrift

u889 fylld av ett oroligt linjespel .Också ristarens kännedom för runorna

tycks vara bristfärdig.

(min personliga favorit)

U902 Läby Vad 

Runorna har endast ett rent dekorativt uppgift.

Det är knappast troligt att inskriften eller någon del av den

har språklig mening

U1126 Ristningen är huggen av en helt oövad runristare

inskriften är utan tvivel språkligt meningslös

U1128 samma ristare som U1126 som icke har behärskat runkonsten

Runstenarnas runristare har under seklernas gång ända sedan

Bureus skapade ett "runologiskt tolkningsalfabet" blivit

förlöjligade och fördummade av "experter sk runologer".

Att deras egna tolkning inte lyckats är uteslutet.

Det är själva runristaren som inte har haft tillgång till

det moderna runalfabetet .

Ett klassiskt exempel på hur dumt detta är 

U1149 där ristarens oförmåga att rista runor fel förklaras med att

han helt enkelt var ordblind.

Runstenarna idag är en kuriosa.

En tagg i den dunkla historien om Uppland.

En c-uppsats på akademin  där "ljudanalyser"

skrivs om med snygga diagram .

Runstenarna utnyttjas av "nyandliga" då det är coolt att

"spå i runor" och hitta på egna fantasier.

U1151 Ristaren har icke lyckats skriva den ovanliga mansnamnet på ett

för oss begripligt sätt.

G206 Risningen är tekniskt skickligt utförd

men det är uppenbart att runristaren icke varit runkunnig.

Skrivaren kan ha haft svårigheter att utan skrivbild analysera

fram r-ljuden

VS22 Ristaren har misslyckats

Man ristar inte fel i sten

Man hugger inte fel i sten

Det man gör är att tolka fel om och om igen.

 Pappa och jag börjar alltid dagen med en kram.

Vi äter alltid frukost lunch och middag varje dag.

När jag gått vilse i skogen kommer han alltid och tutar.

När vi är ute och åker drar han alltid mig tillbaka

eftersom jag sitter med pannan i bilrutan.

Jag har aldrig firat något utan pappa.

När jag pratar runstenar pratar pappa om högtalare.

Jag har ingen anledning att tro på någon Gud

eftersom jag har min pappa.

Han kan allt.

Det enda pappa  inte kan,det kan jag.

Jag hittar alltid skruvdragaren eller bilnycklarna.

När pappa och jag rycker ihop vilket händer en hel 

brukar vi alltid skratta åt det.

Jag är lika förvirrad som pappa

vi kallar det förvärrad förvirring.

Jag kan inte hitta mina egna grejer

men jag kan hitta pappas.

Vad är det för "minnen" jag ska ta vara på ?

Vilken vardag ska jag leva med ?

Vilken "sorg" beklagar du?

Jag har så många att välja mellan

mormor,min älskade morbror Rolf

Mange som jag varit kär i sedan jag var 12 ?

Pappa ?

Hur ska jag sörja pappa då ?

Jag vill inte komma ihåg  några bra stunder .

Jag vill ha tillbaka min pappa.

Jag vet hur en "sorgprocess" fungerar

min har pågått i 14 år.

Men det här är något helt annat.

Jag vet inte vad jag ska göra.

Inget funkar.

Ingenting.

 Vad ska jag göra ?